bröllopsfotografi

"Varför blev du bröllopsfotograf?"

 

Jag var sen på bollen. När jag ville bli fotograf fick jag höra att det var för sent. Fotograf var ett döende yrke. Överallt stängde traditionella fotostudios sina dörrar och bommade igen. Tidningsbyråer avskedade sina fotografer och Kodak slutadetillverka film, efter ca 100 år som världsledare inom film för analoga kameror.

Trots det så tog jag ett gigantiskt studielån och flyttade tvärs över atlanten för att följa mitt hjärta. Min dröm var att bli fotograf. Jag var en misslyckad konstnär som aldrig blev nöjd med mina målningar, men som brann för att skapa. Jag var social, besatt av färg, form, ljus och kontraster. Men när jag satt och väntade på pendeltåget till jobbet som säljare i en inredningsbutik såg jag omslagen på alla magasin och tänkte: någon måste ha tagit alla dessa bilder. Och om dem kan, varför skulle då inte jag kunna? Jag tog tjänstledigt och lämnade landet.

Jag när jag tog examen i fotografi 2017

Jag när jag tog examen i fotografi 2017

Jag hade fått olika, fler och fler, ströjobb för olika små butiker. Fotograferade skor och kläder, mest. Jag hade ingen aning om vad jag gjorde, men några bilder blev riktigt bra. När jag flyttade till USA var det främst studiofotografi jag ville lära mig att behärska. Bröllopsfoto hade jag inte en tanke på. Jag hade så mycket förutfattade meningar om det. Så mycket fördomar!

Men knappt hann jag landa i USA förrän jag fick frågan om jag ville fotografera ett mindre bröllop. Jag sa nej. Men min dåvarande pojkvän Adam (numera sambo) hade redan tackat ja åt mig, och när bruden ringde upp mig hade jag inte hjärta att framhärda. Jag sa som det var, att jag aldrig fotograferat ett bröllop förut, men hon var lugn med det. Adam hade visat henne bilder jag tagit, och hon älskade dem. Efter samtalet kändes det okej, och jag fotograferade bröllopet några veckor senare, i september 2014.

Jag fotograferade gratis eller mot låg ersättning från olika mindre företag.

Jag fotograferade gratis eller mot låg ersättning från olika mindre företag.

Alla mina fördomar ställdes på skam. Jag trodde bröllopsfoto var krystat och stelt, uppställt och falskt. Men det var tvärtom, det vackraste ögonblicket jag någonsin upplevt. Jag grät med paret när dem sa ja till varandra, jag njöt av varje ögonblick jag tryckte ner avtryckaren och grät ännu mer hemma, efteråt, när jag redigerade bilderna. Jag försökte intala mig att det här bröllopet var ett undantag, men innerst inne längtade jag efter att fotografera nästa. Jag läste på vad jag kunde och 2015 fick jag chansen att gå en kurs i bröllopsfotografi på skolan. Läraren var en fantastisk fotograf, Kacie. Hon var precis som jag, sprudlande och positiv. Hennes passion smittades och blåste liv i glöden som tänts den där dagen i september 2015.

Bild från min första bröllopsfotografering

Bild från min första bröllopsfotografering

Jag fick tipset att gå som assistent till olika fotografer, så jag googlade vilka som fanns i Santa Barbara, där jag bodde. Jag hittade många, men gick igenom bilderna och mejlade till dem vars stil jag verkligen tyckte om, som fotograferade och redigerade på ett vis som fick mitt hjärta att slå fortare. Alla tre svarade och välkomnade mig att hänga på. Men innan jag hann det, sprang jag in i en man under en fotografering i skogen. Han hette Matt Roberts och visade sig vara just fotograf och ledare för en stor fotocommunity i stan. Han bjöd in mig dit, och där träffade jag fantastiska människor och vidgade mitt nätverk ytterligare. Men han kom att bli mycket mer än så. Under ett samtal kort därpå berättade jag för honom om min nyupptäckta passion för bröllopsfotografi, och han tog mig under sina vingar och blev min mentor. Han råkade nämligen inte vara vilken fotograf som helst, utan en av USA’s topp 100 bröllopsfotografer. Hans assistent/second shooter skulle dessutom flytta och han letade efter en ersättare. Snacka om tur!

Jag, under ett av alla bröllop med Matt.

Jag, under ett av alla bröllop med Matt.

Matt blev min mentor och min guru. Han lärde mig allt han kunde och peppade mig att utvecklas. Han var anledningen att jag stannade i USA till 2017 istället för att flytta hem i slutet av 2015, vilket jag först hade tänkt. Matt hade samma driv som jag, samma glöd att alltid utvecklas, bli bättre. Samma kärlek till det vackra. Vi hade samma OCD-drag när det gällde detaljer och samma åsikter om vinklar. Utan Matt hade jag inte varit där jag är idag. Jag hängde på tre andra fotografer för att lära mig mer, för att bredda mina vyer och lära mig så mycket jag kunde, men det var Matt som jag identifierade mig med mest. Våra samtal i bilen hem från bröllopen, våra möten när vi gick igenom bilderna jag tagit, skratten vi delade under bröllopen vi förevigade: jag älskade allt. Det fanns inga tvivel för min del. Jag var klippt och skuren att bli Bröllopsfotograf.

crazyphotographer.jpg

Men mitt hjärta bodde kvar i Sverige, med familj och släkt. Min hemlängtan växte och efter det amerikanska valet 2016 kändes det än mer olustigt att stanna kvar. Jag hade aldrig varit lyckligare: Tillsammans med Matt reste jag upp och ner längs den vackra kusten i Kalifornien, och ibland ännu längre. Adam, som vid det laget var färdigutbildad inom film, började hänga med och filma med oss. Jag gjorde någonting jag verkligen älskade, där jag kunde vara mitt galna jag och ägna mig åt det bästa jag visste, att fotografera. Men jag gjorde det på bekostnad av att sällan träffa dem jag älskade. Och jag var alltid en utlänning, alltid var jag tvungen att ta hänsyn till lagar och regler som begränsade mig i hur jag fick jobba, resa, planera och ja, leva. Den amerikanska drömmen inte min dröm. I slutet av 2016 sa jag till Adam: Jag flyttar till Gotland. Du får hänga med om du vill.

Resten är, som man ibland säger, historia.

Adam, under en av våra road trips i USA 2016.

Adam, under en av våra road trips i USA 2016.

Bröllopsfotografi var någonting jag fick upp ögonen för, motvilligt, men som jag sedan insåg passade mig perfekt. Jag är enormt stresstålig, hopplöst romantisk, känslosam till tusen, överfull av energi och duktig på att anpassa mig i sociala sammanhang. Jag kan vara både en fluga på väggen och talaren på scenen. Sedan är jag tokigt passionerad över fotografi. Allt som en bra bröllopsfotograf måste vara. Alla andra typer av fotografi har ett mått av enformighet över sig. Men inte bröllopsfoto. Nej, det är ingen klyscha: alla bröllop är helt olika, för att paren är olika, platserna olika och dagarna olika. Särskilt i Sverige, med vårt väder och våra årstider. Omväxlingen sporrar mig och fyller mig med förväntan.

Från ett av de bästa bröllopen någonsin! Fårö 2019

Från ett av de bästa bröllopen någonsin! Fårö 2019

Jag kommer troligtvis aldrig att bli rik på bröllopsfoto: de flesta, särskilt i Sverige, är inte beredda att betala för foto, punkt. Många tror att det bara behövs en kamera, och sedan kan vem som helst ta bra bröllopsbilder, eller bilder över huvud taget. Men som tur är finns det dem som förstår, faktiskt ser skillnaden i bilderna, och som är beredda att betala tillräckligt för att det ska vara möjligt att överleva som fotograf (i alla fall om man är beredd på långa arbetsdagar, oregelbundna tider, massor med stress och stor press).

Det senaste året har jag jobbat 100% som fotograf och då på nästan enbart bröllopsfoto under sommaren. Ja, de hade rätt. Den traditionella fotografen är döende, men för oss eldsjälar som verkligen är villiga att leva som lite fattiga konstnärer är det ett fantastiskt liv. Jag är rik på upplevelser. Jag är rik på minnen. Jag är rik på kärlek och på känslor. För jag går till jobbet varje dag med spänst i stegen och lyckliga i magen.

anniebrickman.jpg

Varför blev jag bröllopsfotograf? För att jag kan. För att jag är beroende av de oxytocin-kickar jag får varje dag, oavsett om jag fotograferar eller redigerar bröllop. För att jag föredrar lycka framför rikedom, för att rikedom för mig handlar om att älska det jag gör. Men det är mer än så. Det handlar om mer än mig. Bröllop handlar om familjer, om att komma samman, om att älska varandra och hylla det.

Våren 2019 fick jag och Adam en liten dotter. Jag vill att hon ska växa upp och våga följa sina drömmar. Jag vill att hon ska veta att hon är det viktigaste för oss, att familjen är det viktigaste vi har. Minnena tillsammans. Efter ett bröllop är bilderna det som finns kvar, det vi lämnar eftervärlden. Bilderna av oss är vad våra barn ärver. Våra kärlekssagor är inspiration till nästa generationer, en motvikt mot allt ont som finns i världen. Med mina bilder kan jag visa er hur underbara ni är, vilken vacker familj ni blivit och hur roligt ni hade. Bilderna hjälper er att minnas. I nöd och lust kan ni ta fram dem, titta på dem och återuppleva den vackraste dagen i ert liv.

Jag blev bröllopsfotograf för att jag vill inspirera till kärlek och lycka.




Jag vill göra världen till en bättre, positivare plats.


Och berätta vår historia för framtiden.

Varför man inte ska kasta ris på bröllopet

 

Du har säkert sett bilderna på Pinterest eller kanske i vännernas fotoalbum. Paret springer ut ur kyrkan eller står i kyrkporten medan gästerna kastar ris på dem. Visst det ser vackert ut? Ja, på en av trettio bilder som fotografen tog. Men hur känns det egentligen att få ris kastat i ansiktet? Jo, så här:

4.Kramkallaset_14.jpg

Vi tänker oss alla vackra bilder när paret står leende på trappan och luften är fylld av något vitt. Den gamla traditionen att kasta ris kommer ursprungligen från Romarriket, där man kastade vete, korn eller havre på det nygifta paret vilket var menat att symbolisera fertilitet och lycka. Även i Indien har man länge kastat ris, men som tack till föräldrarna för att dem tagit så väl hand om paret. Kanske var det den indiska traditionen som fick de efterlevande från romarriket att kasta ris istället för vete.

Idag är det populärt att kasta ris efter vigseln i stora delar av världen. Falska rykten har florerat att riset skulle vara skadligt för fåglar, men det finns två helt andra - och riktiga - skäl till att välja bort ris på bröllopsdagen.

Ris fastnar i håret, i sminket och syns tydligt särskilt i mörkt hår.

Ris fastnar i håret, i sminket och syns tydligt särskilt i mörkt hår.

Den första anledning är att det gör ont att få ris kastat på sig. Det träffar paret i ansiktet och riskerar att hamna i ögonen. Av trettio bilder tagna medan gästerna kastar ris, innehåller tjugoåtta av dem fula grimaser och konstiga miner. Inte så fint…

Den andra anledning är att riset fastnar i brudparets hår. Har man då använt hårspray eller hårgelé kan det vara riktigt svårt att plocka bort kornen utan att förstöra frisyren. Och i mörkt hår syns kornen mycket tydligt. Kanske inte helt roligt när man ska ta vackra kärleksporträtt eller viktiga familjebilder efter vigseln?

Blomblad finns i alla färger, storlekar och former!

Blomblad finns i alla färger, storlekar och former!

Därför rekommenderar jag blomblad istället! Dem går att få i alla möjliga storlekar, färger och former. Rosenblad syns mycket bättre på bild än vad ris gör, och väljer man en annan färg än vit syns det även bättre mot brudens vita klänning. Dessutom tar naturen hand om blombladen efteråt och man behöver sällan städa undan dem. Väljer man tyngre blad fångas dem upp på vinden ungefär på samma sätt som ris, men dem gör inte ont att få i ögat eller i ansiktet.

Såpbubblor kan också vara ett roligt allternativ, särskilt för de yngre gästerna!

Såpbubblor kan också vara ett roligt allternativ, särskilt för de yngre gästerna!

Ett annat harmlöst alternativ är att blåsa såpbubblor! Det brukar vara ytterst populärt särskilt bland de yngre gästerna, och får gästerna mer involverade än vad dem annars är. Idag tenderar många gäster att stå och filma eller ta kort med mobilen istället för att delta i själva dagen, men blåser man såpbubblor är det nästan omöjligt att ha mobilen framme. Ett smart tips för den som vill ha mer engagerade gäster!

ris

Vill du ändå ha ris på ditt bröllop, så är det självklart helt okej. Men nu är du i alla fall medveten om risken med att mestadels få fula grimaser på era bilder, ont i ansiktet och riskorn i håret resten av dagen. Kastat från rätt avstånd kan ris ge fantastiskt fina bröllopsbilder. Men det kan såpbubblor eller rosenblad också…!

Lycka till och ha det så roligt på ert bröllop!

Hur man gifter sig i dåligt väder

 
ANBR8606.jpg
 
Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder
— Svenskt Mantra
 

Jag vet vad du tänker. Yeah, right. Det finns visst dåligt väder, särskilt på ett bröllop! Vad gör man om det regnar på bröllopsdagen? Hur skapar man en bra bröllopsdag trots dåligt väder? Svaret är enkelt att säga, men inte lika enkelt i praktiken; Man har en plan B.

Egentligen är dåligt väder inget hinder för en fantastisk bröllopsdag. Så länge gästerna inte blir blöta, behöver regn inte föra med sig dålig stämning. Vattenpölar är särskilt populära bland väldigt unga gäster...

Men bilderna då?! I själva verket gör dåligt väder att himlen fylls av vackra moln som skapar dramatik och stämning i era bröllopsbilder. En gråmulen himmel må kännas tråkig, men den mjukar ner solens hårda strålar och sveper in världen i ett mjukt ljus som gör dig och dina gäster, lokalen ni valt och resten av landskapet mycket mer fotogeniska. 

Låt oss kika närmare på den fotografiska delen av dagen...

UlrikaochJohn_BW_01.jpg

Fotografi betyder ungefär "att rita med ljus" på latin, och som fotograf är man antingen beroende av ljuset eller beroende av att kunna förändra ljuset man fotograferar i. Generellt sett vill man ha mjukt ljus när man fotograferar, eftersom det fyller ut rynkor och skavanker och gör världen mer tilltalande, men det finns självklart tusentals undantag till den regeln.

Hårt ljus ger hårda skuggor, vilket ibland är effektfullt.

Hårt ljus ger hårda skuggor, vilket ibland är effektfullt.

Man måste också ha lagom starkt ljus, för man balanserar hela tiden skuggorna mot ljuset. I solljus blir skuggorna mörka och skarpa, men under en molnig himmel blir skillnaden mellan ljus och skugga mycket mindre och därmed behagligare. 

Mitt på dagen, när solen står som allra högst, är skuggorna som allra hårdast och väldigt korta, vilket skapar fula skuggspel i våra ansikten och får allting att se väldigt platt ut. Fotografi är en platt konstform, men grundtanken är att få bilden att kännas tredimensionell och levande ut. Fotografer har många, magiska trick i rockärmen för att skapa djup i sina bilder, men ingen människa kan påverka solen mitt på dagen. Därför är en molnig himmel det allra bästa för en fotograf. Moln skapar intressanta mönster på himlen och döljer solen så att fotografen får sitt mjuka ljus.

Mjukt ljus, och lite rök, gör den gråaste dagen vacker och spännande! I brist på dimma finns rökpatroner...

Mjukt ljus, och lite rök, gör den gråaste dagen vacker och spännande! I brist på dimma finns rökpatroner...

Okej, så fotografen tycker om "dåligt väder". Men regn, då? Det mest budgetvänliga är att välja en plats där festlokal och plats för vigseln är nära varandra och under tak. Om de inte är nära varandra, behövs ett sätt att ta sig dit torr. Man kan självklart be folk ta på sig regnrockar eller ta med sig ett paraply, men det blir inte så vackert, och risken för stress när gästerna av misstag tar varandras paraply eller glömmer kvar sina på olika platser är ganska stor. 

Olika sätt att bekämpa regnet

1. Köpa paraplyen till gästerna och ge bort som gåva för att dem kom. Det blir väldigt fint fotografiskt om alla paraplyer är likadana. Det ger fotografen mängder av intressanta bilder att ta. Man kan i så fall göra dem lite personliga med en fin liten etikett och gästernas namn på, och placera vid utgången.

2. Hyr en buss som tar gästerna mellan platserna. Det är ofta ett prisvärt alternativ, särskilt om man har många gäster och långt mellan platserna. 

3. Sätt upp partytält. Även om det inte är helt regntätt, är det ofta billigt att hyra eller köpa partytält av olika storlekar. Detta är inte bara ett utmärkt skydd mot regn! Det skyddar också mot solen. Det gör ljuset mjukt även om det är strålande solsken ute, och möjliggör en fest utomhus oavsett väder. Du måste inte ha ett stort: kan kan ha många små, strategiskt utplacerade. Segeldukar är också ett spännande alternativ och kan spännas upp mellan tak om gästerna ska röra sig mellan byggnader placerade nära varandra. 

4. Planera dina lokaler utifrån vädret. De flesta plaster i Sverige har någon plats under tak tillgänglig. Vi har en hel del regn i Sverige, så se till att ni och fotografen har en plan om regnet vräker ner. Går det att vara inomhus? Går det att vara under någon byggnad? Prata med er fotograf opm det här i god tid innan bröllopet, så ger du fotografen möjlighet att ta reda på de mest fotogeniska alternativen. Ibland är de mest underliga platserna de allra vackraste: parkeringshus, växthus, busskurer, ladugårdar... det är bara fotografens kreativitet, förmåga att hantera blixtar och ert förtroende och smak som sätter gränserna för vad en lokal kan bli. Det svåraste är familjefotona, om ni har en stor familj, så tänk i förväg på en plats där alla får plats - eller utrusta alla med varsitt paraply och gör en rolig grej av det!

Bilderna i slidern ovan är alla tagna i ett partytält. 

Bilderna ovan är tagna i ett växthus. De nedersta två bilderna är tagna med blixtar som ljuskälla.

Det går alltså att hitta fina platser att ha själva bröllopet på, under tak. Men hur är det med bilderna? De där vackra porträtten ni drömmer om? Mitt bästa tips är ett riktigt snyggt paraply, och några bra platser under tak eller i lä. Detta är bröllopsfotografens uppdrag, att ha koll på vilka platser som fungerar och att ha ett ess i ärmen även om någonting oförutsett skulle hända.

Dessa bilder togs i duggren, men paret fick posera i lä från vinden, som förde med sig regnet. Även om platsen inte var under tak, var dem skyddade mot regnet så länge dem höll sig nära väggen. En vägg är ofta tillräckligt skydd, så länge vinden håller sig i samma väderstreck. 

Var inte rädd för regn. Gör det bästa av det. Om det regnar på din bröllopsdag kommer du ha möjlighet att ta magiska bilder, bara du har en duktig och förberedd fotograf. Det finns inget dåligt väder, bara dålig planering.

Annie Brickman,
Bröllopsfotograf

Signed.jpg