"Varför blev du bröllopsfotograf?"

 

Jag var sen på bollen. När jag ville bli fotograf fick jag höra att det var för sent. Fotograf var ett döende yrke. Överallt stängde traditionella fotostudios sina dörrar och bommade igen. Tidningsbyråer avskedade sina fotografer och Kodak slutadetillverka film, efter ca 100 år som världsledare inom film för analoga kameror.

Trots det så tog jag ett gigantiskt studielån och flyttade tvärs över atlanten för att följa mitt hjärta. Min dröm var att bli fotograf. Jag var en misslyckad konstnär som aldrig blev nöjd med mina målningar, men som brann för att skapa. Jag var social, besatt av färg, form, ljus och kontraster. Men när jag satt och väntade på pendeltåget till jobbet som säljare i en inredningsbutik såg jag omslagen på alla magasin och tänkte: någon måste ha tagit alla dessa bilder. Och om dem kan, varför skulle då inte jag kunna? Jag tog tjänstledigt och lämnade landet.

Jag när jag tog examen i fotografi 2017

Jag när jag tog examen i fotografi 2017

Jag hade fått olika, fler och fler, ströjobb för olika små butiker. Fotograferade skor och kläder, mest. Jag hade ingen aning om vad jag gjorde, men några bilder blev riktigt bra. När jag flyttade till USA var det främst studiofotografi jag ville lära mig att behärska. Bröllopsfoto hade jag inte en tanke på. Jag hade så mycket förutfattade meningar om det. Så mycket fördomar!

Men knappt hann jag landa i USA förrän jag fick frågan om jag ville fotografera ett mindre bröllop. Jag sa nej. Men min dåvarande pojkvän Adam (numera sambo) hade redan tackat ja åt mig, och när bruden ringde upp mig hade jag inte hjärta att framhärda. Jag sa som det var, att jag aldrig fotograferat ett bröllop förut, men hon var lugn med det. Adam hade visat henne bilder jag tagit, och hon älskade dem. Efter samtalet kändes det okej, och jag fotograferade bröllopet några veckor senare, i september 2014.

Jag fotograferade gratis eller mot låg ersättning från olika mindre företag.

Jag fotograferade gratis eller mot låg ersättning från olika mindre företag.

Alla mina fördomar ställdes på skam. Jag trodde bröllopsfoto var krystat och stelt, uppställt och falskt. Men det var tvärtom, det vackraste ögonblicket jag någonsin upplevt. Jag grät med paret när dem sa ja till varandra, jag njöt av varje ögonblick jag tryckte ner avtryckaren och grät ännu mer hemma, efteråt, när jag redigerade bilderna. Jag försökte intala mig att det här bröllopet var ett undantag, men innerst inne längtade jag efter att fotografera nästa. Jag läste på vad jag kunde och 2015 fick jag chansen att gå en kurs i bröllopsfotografi på skolan. Läraren var en fantastisk fotograf, Kacie. Hon var precis som jag, sprudlande och positiv. Hennes passion smittades och blåste liv i glöden som tänts den där dagen i september 2015.

Bild från min första bröllopsfotografering

Bild från min första bröllopsfotografering

Jag fick tipset att gå som assistent till olika fotografer, så jag googlade vilka som fanns i Santa Barbara, där jag bodde. Jag hittade många, men gick igenom bilderna och mejlade till dem vars stil jag verkligen tyckte om, som fotograferade och redigerade på ett vis som fick mitt hjärta att slå fortare. Alla tre svarade och välkomnade mig att hänga på. Men innan jag hann det, sprang jag in i en man under en fotografering i skogen. Han hette Matt Roberts och visade sig vara just fotograf och ledare för en stor fotocommunity i stan. Han bjöd in mig dit, och där träffade jag fantastiska människor och vidgade mitt nätverk ytterligare. Men han kom att bli mycket mer än så. Under ett samtal kort därpå berättade jag för honom om min nyupptäckta passion för bröllopsfotografi, och han tog mig under sina vingar och blev min mentor. Han råkade nämligen inte vara vilken fotograf som helst, utan en av USA’s topp 100 bröllopsfotografer. Hans assistent/second shooter skulle dessutom flytta och han letade efter en ersättare. Snacka om tur!

Jag, under ett av alla bröllop med Matt.

Jag, under ett av alla bröllop med Matt.

Matt blev min mentor och min guru. Han lärde mig allt han kunde och peppade mig att utvecklas. Han var anledningen att jag stannade i USA till 2017 istället för att flytta hem i slutet av 2015, vilket jag först hade tänkt. Matt hade samma driv som jag, samma glöd att alltid utvecklas, bli bättre. Samma kärlek till det vackra. Vi hade samma OCD-drag när det gällde detaljer och samma åsikter om vinklar. Utan Matt hade jag inte varit där jag är idag. Jag hängde på tre andra fotografer för att lära mig mer, för att bredda mina vyer och lära mig så mycket jag kunde, men det var Matt som jag identifierade mig med mest. Våra samtal i bilen hem från bröllopen, våra möten när vi gick igenom bilderna jag tagit, skratten vi delade under bröllopen vi förevigade: jag älskade allt. Det fanns inga tvivel för min del. Jag var klippt och skuren att bli Bröllopsfotograf.

crazyphotographer.jpg

Men mitt hjärta bodde kvar i Sverige, med familj och släkt. Min hemlängtan växte och efter det amerikanska valet 2016 kändes det än mer olustigt att stanna kvar. Jag hade aldrig varit lyckligare: Tillsammans med Matt reste jag upp och ner längs den vackra kusten i Kalifornien, och ibland ännu längre. Adam, som vid det laget var färdigutbildad inom film, började hänga med och filma med oss. Jag gjorde någonting jag verkligen älskade, där jag kunde vara mitt galna jag och ägna mig åt det bästa jag visste, att fotografera. Men jag gjorde det på bekostnad av att sällan träffa dem jag älskade. Och jag var alltid en utlänning, alltid var jag tvungen att ta hänsyn till lagar och regler som begränsade mig i hur jag fick jobba, resa, planera och ja, leva. Den amerikanska drömmen inte min dröm. I slutet av 2016 sa jag till Adam: Jag flyttar till Gotland. Du får hänga med om du vill.

Resten är, som man ibland säger, historia.

Adam, under en av våra road trips i USA 2016.

Adam, under en av våra road trips i USA 2016.

Bröllopsfotografi var någonting jag fick upp ögonen för, motvilligt, men som jag sedan insåg passade mig perfekt. Jag är enormt stresstålig, hopplöst romantisk, känslosam till tusen, överfull av energi och duktig på att anpassa mig i sociala sammanhang. Jag kan vara både en fluga på väggen och talaren på scenen. Sedan är jag tokigt passionerad över fotografi. Allt som en bra bröllopsfotograf måste vara. Alla andra typer av fotografi har ett mått av enformighet över sig. Men inte bröllopsfoto. Nej, det är ingen klyscha: alla bröllop är helt olika, för att paren är olika, platserna olika och dagarna olika. Särskilt i Sverige, med vårt väder och våra årstider. Omväxlingen sporrar mig och fyller mig med förväntan.

Från ett av de bästa bröllopen någonsin! Fårö 2019

Från ett av de bästa bröllopen någonsin! Fårö 2019

Jag kommer troligtvis aldrig att bli rik på bröllopsfoto: de flesta, särskilt i Sverige, är inte beredda att betala för foto, punkt. Många tror att det bara behövs en kamera, och sedan kan vem som helst ta bra bröllopsbilder, eller bilder över huvud taget. Men som tur är finns det dem som förstår, faktiskt ser skillnaden i bilderna, och som är beredda att betala tillräckligt för att det ska vara möjligt att överleva som fotograf (i alla fall om man är beredd på långa arbetsdagar, oregelbundna tider, massor med stress och stor press).

Det senaste året har jag jobbat 100% som fotograf och då på nästan enbart bröllopsfoto under sommaren. Ja, de hade rätt. Den traditionella fotografen är döende, men för oss eldsjälar som verkligen är villiga att leva som lite fattiga konstnärer är det ett fantastiskt liv. Jag är rik på upplevelser. Jag är rik på minnen. Jag är rik på kärlek och på känslor. För jag går till jobbet varje dag med spänst i stegen och lyckliga i magen.

anniebrickman.jpg

Varför blev jag bröllopsfotograf? För att jag kan. För att jag är beroende av de oxytocin-kickar jag får varje dag, oavsett om jag fotograferar eller redigerar bröllop. För att jag föredrar lycka framför rikedom, för att rikedom för mig handlar om att älska det jag gör. Men det är mer än så. Det handlar om mer än mig. Bröllop handlar om familjer, om att komma samman, om att älska varandra och hylla det.

Våren 2019 fick jag och Adam en liten dotter. Jag vill att hon ska växa upp och våga följa sina drömmar. Jag vill att hon ska veta att hon är det viktigaste för oss, att familjen är det viktigaste vi har. Minnena tillsammans. Efter ett bröllop är bilderna det som finns kvar, det vi lämnar eftervärlden. Bilderna av oss är vad våra barn ärver. Våra kärlekssagor är inspiration till nästa generationer, en motvikt mot allt ont som finns i världen. Med mina bilder kan jag visa er hur underbara ni är, vilken vacker familj ni blivit och hur roligt ni hade. Bilderna hjälper er att minnas. I nöd och lust kan ni ta fram dem, titta på dem och återuppleva den vackraste dagen i ert liv.

Jag blev bröllopsfotograf för att jag vill inspirera till kärlek och lycka.




Jag vill göra världen till en bättre, positivare plats.


Och berätta vår historia för framtiden.

När bröllopssäsongen är avslutad för i år

 
0.jpg

Vilken bröllopssäsong det har varit…! Igår när jag körde till bröllopet, som var på Fårö, kände jag ett hugg av sorg i hjärtat. Det doftade höst ute, och i trädkronorna skimrade det lite i gult på sina håll. Ett år till nästa bröllop… hur ska jag överleva så länge? Det är verkligen det roligaste jag vet, att fotografera bröllop.

I år har det blivit en annorlunda bröllopssäsong för min del. Jag och sambon fick nämligen en liten dotter i april, så jag tog färre bröllop än vanligt den här sommaren. Efter varje bröllop har jag kommit hem lyckligt leende och tänkt: Det HÄR var det vackraste och roligaste bröllopet i år! Men varenda bröllop kan omöjligt ha varit roligare och vackrare än det förra. Det är troligtvis jag som glömt hur otroligt det förra var, medan det som är färskt i minnet fortfarande är magiskt.

Jag lovade mig själv en massa saker i vintras. Jag skulle blogga. Jag skulle lägga ut i alla fall fem bilder i veckan på Instagram. Jag skulle uppdatera hemsidan. Men jag har inte hunnit något av det. Det har blivit endast ett fåtal bilder på Instagram och endast ett enda blogginlägg. Nu när jag redigerat klart de sista av årets bröllop går jag på mammaledighet några månader, så kanske hinner jag uppfylla mina löften då istället.

Jag längtar redan efter nästa års brudpar. Några kommer jag att träffa på de två mässor vi ska på i höst/vinter. Vi står på Novi, jag och Adam, den 28 september. I januari 2020 står vi i Älvsjö på Bröllopsfeber. Ses vi där? Jag är löjligt taggad redan nu. På höst, mässor, nya brudpar och nya bröllop! Förhoppningsvis blir det några off-season-bröllop i vinter också.

Adam och jag filmade och fotograferade ett bröllop tillsammans i somras, där bruden var en nära familjevän till mig. Lilla Livia var bröllopsgäst i mosters famn tills tårtan var uppskuren, och hennes trötta men lyckliga mamma lade bort kameran. Adam passade på att ta en far- och dotterdans.

Adam och jag filmade och fotograferade ett bröllop tillsammans i somras, där bruden var en nära familjevän till mig. Lilla Livia var bröllopsgäst i mosters famn tills tårtan var uppskuren, och hennes trötta men lyckliga mamma lade bort kameran. Adam passade på att ta en far- och dotterdans.

När man varit på bröllopsmässa!

 

Nu är vi hemma igen från helgens bröllopsmässa. Vad kul det var, men så mycket folk! Vi lanserade film, och intresset var superhögt. Det var jag och min sambo och partner Adam som stod och pratade om Captured by Annie, om film och foto och om bröllopsdokumentation, Jag var så imponerad av hur Adams idéer fungerade i verkligheten. Vi var inte helt överens om hur montern skulle se ut, men vi kompromissade och det blev verkligen grymt bra! Var ni på mässan? Träffade ni oss där?

Vi kom till Stockholm på fredagen och satte upp. Det tog väl ungefär fem timmar, och helt smärtfritt var det inte. Det var egentligen vår andra mässa någonsin, men den förra var inte ens en bråkdel så stor och dessutom nära hemmet, om man hade glömt någonting. I Älvsjö däremot är det många timmar hem till Gotland, så det gällde att ha tänkt på allt redan vi åkte hemifrån. Det hade vi väl gjort, förutom att strykbrädan stod kvar hemma och att dukarna vi lånat inte passade ihop, så det blev ett kvällsbesök på IKEA för inköp av nya dukar, som sedan fick vara lite skrynkliga eftersom det inte fanns tid att ordna den biten. Men med alla bilder, skärmar och ljusslingor tvivlar jag att någon tänkte på att dukarna hade vikmärken.

Adam i slitna mjukkläder sätter upp ljusslingorna.

Adam i slitna mjukkläder sätter upp ljusslingorna.

Det var jätteroligt att träffa alla blivande brudpar och prata om just bröllop. Jag brinner verkligen för det, och det var kul att träffa nya människor. Vi valde att ställa TV:n “i vägen“ för montern så att de som passerade kunde titta på filmerna som spelades medan vi ostört kunde prata med folk bakom den, i vår mer privata lilla skrubb där bakom. Det var Adams idé, och jag var lite tveksam eftersom att ingen automatiskt vågar gå in i en monter som är så blockerad. Men det löste vi genom att bjuda in folket istället, och det blev lagom avskärmat och mysigt och vi kunde prata ifred och med mindre stress än ute i gången.

AEWB5578.jpg

På väggarna bakom TV:n hade vi några av mina favoritfoton. På bordet nedanför hade vi lite småsaker, ramar och dekor. Bland annat två gamla album med bilder från min låtsas-farfars familj. Jag tycker att dem är helt fantastiska, och att det är det enda som finns kvar av dem nu, över hundra år senare. Flera av bilderna är daterade på 1890-talet. För mig är det just vad foto är, någonting beständigt trots att tiden flyger iväg.

Detaljer från montern: gamla album och nya bilder. Och en bild på oss! På paddan skrollade bilder och vårt mässerbjudande.

Detaljer från montern: gamla album och nya bilder. Och en bild på oss! På paddan skrollade bilder och vårt mässerbjudande.

Det var nu främst bröllopsfilm vi var där för att prata om. På Bröllopsfeber stod många bröllopsfotografer, men bara en annan videograf. För oss är foto huvuddelen i företaget, men film är någonting som vi tror att fler människor skulle uppskatta och inte har tänkt på. För de flesta är bröllopsfotograf en självklarhet, men video har man inte ens tänkt på. Och det är en helt annan sak att se en video än fotografier.

AEWB5572.jpg

Så här blev alltså montern när den var klar. På TV:n rullade tre filmer, på paddan snurrade trettio bilder. Jag och Adam rörde oss framför, vid sidan och bakom TV-n och pratade med fantastiska människor hela dagen. Tre saker insåg vi dock:

  1. Montern var aningen liten.

  2. Vi borde ha haft med oss album för paren att bläddra i.

  3. Det skulle ha stått “Film & Foto från Gotland“, eftersom att många trodde vi bara höll oss på Gotland.

Men för att ha varit vår första stora mässa var vi mer än nöjda! Nu ska vi i lugn och ro utvärdera hur det gick och vad vi kan göra bättre. Det lutar absolut åt att vi kommer tillbaka nästa år! För vad trevliga människor vi träffade och vad roligt vi hade! Tack för en toppenupplevelse!

Varför man inte ska kasta ris på bröllopet

 

Du har säkert sett bilderna på Pinterest eller kanske i vännernas fotoalbum. Paret springer ut ur kyrkan eller står i kyrkporten medan gästerna kastar ris på dem. Visst det ser vackert ut? Ja, på en av trettio bilder som fotografen tog. Men hur känns det egentligen att få ris kastat i ansiktet? Jo, så här:

4.Kramkallaset_14.jpg

Vi tänker oss alla vackra bilder när paret står leende på trappan och luften är fylld av något vitt. Den gamla traditionen att kasta ris kommer ursprungligen från Romarriket, där man kastade vete, korn eller havre på det nygifta paret vilket var menat att symbolisera fertilitet och lycka. Även i Indien har man länge kastat ris, men som tack till föräldrarna för att dem tagit så väl hand om paret. Kanske var det den indiska traditionen som fick de efterlevande från romarriket att kasta ris istället för vete.

Idag är det populärt att kasta ris efter vigseln i stora delar av världen. Falska rykten har florerat att riset skulle vara skadligt för fåglar, men det finns två helt andra - och riktiga - skäl till att välja bort ris på bröllopsdagen.

Ris fastnar i håret, i sminket och syns tydligt särskilt i mörkt hår.

Ris fastnar i håret, i sminket och syns tydligt särskilt i mörkt hår.

Den första anledning är att det gör ont att få ris kastat på sig. Det träffar paret i ansiktet och riskerar att hamna i ögonen. Av trettio bilder tagna medan gästerna kastar ris, innehåller tjugoåtta av dem fula grimaser och konstiga miner. Inte så fint…

Den andra anledning är att riset fastnar i brudparets hår. Har man då använt hårspray eller hårgelé kan det vara riktigt svårt att plocka bort kornen utan att förstöra frisyren. Och i mörkt hår syns kornen mycket tydligt. Kanske inte helt roligt när man ska ta vackra kärleksporträtt eller viktiga familjebilder efter vigseln?

Blomblad finns i alla färger, storlekar och former!

Blomblad finns i alla färger, storlekar och former!

Därför rekommenderar jag blomblad istället! Dem går att få i alla möjliga storlekar, färger och former. Rosenblad syns mycket bättre på bild än vad ris gör, och väljer man en annan färg än vit syns det även bättre mot brudens vita klänning. Dessutom tar naturen hand om blombladen efteråt och man behöver sällan städa undan dem. Väljer man tyngre blad fångas dem upp på vinden ungefär på samma sätt som ris, men dem gör inte ont att få i ögat eller i ansiktet.

Såpbubblor kan också vara ett roligt allternativ, särskilt för de yngre gästerna!

Såpbubblor kan också vara ett roligt allternativ, särskilt för de yngre gästerna!

Ett annat harmlöst alternativ är att blåsa såpbubblor! Det brukar vara ytterst populärt särskilt bland de yngre gästerna, och får gästerna mer involverade än vad dem annars är. Idag tenderar många gäster att stå och filma eller ta kort med mobilen istället för att delta i själva dagen, men blåser man såpbubblor är det nästan omöjligt att ha mobilen framme. Ett smart tips för den som vill ha mer engagerade gäster!

ris

Vill du ändå ha ris på ditt bröllop, så är det självklart helt okej. Men nu är du i alla fall medveten om risken med att mestadels få fula grimaser på era bilder, ont i ansiktet och riskorn i håret resten av dagen. Kastat från rätt avstånd kan ris ge fantastiskt fina bröllopsbilder. Men det kan såpbubblor eller rosenblad också…!

Lycka till och ha det så roligt på ert bröllop!

DIY - Gör dina egna personliga bordsplaceringar

 

Har du också en hemsk handstil? Ingen fara, idag, när de allra flesta spenderar mer tid att skriva på ett tangentbord än på ett papper, finns det lösningar att ta till för att, trots en hemsk handstil, få fantastiska kort, bordsplaceringar osv. med handskrivna bokstäver. Haken? Det är någon annans handstil.

Min favorithemsida sedan jag, sexton år gammal, tog en klass i typsnitt på gymnasiet, har varit Dafont. Dafont är en internationell hemsida där typsnittsentusiaster runt omkring lägger upp sina egna typsnitt för dig att ladda ner och använda. Här kan du hitta alltifrån Harry Potters blixt-formade bokstäver, till snirkliga ornament knappt möjliga att urskilja. 

Screen Shot 2018-07-03 at 4.22.35 PM.png

Det enda du måste tänka på är copyright, Ja, det är ett tråkigt ord som begränsar de flesta en aning, men oroa dig inte - om du bara ska använda orden på ditt privata evenemang eller fest - som till exempel ditt bröllop - räknas det som privat användning. Då kan du använda dem som är märka med "for personal use" utan att vara orolig. Tycker du om dem kan du också donera en slant till skaparen, men att ladda ner typsnitten är gratis.

Screen Shot 2018-07-03 at 4.24.57 PM.png

Det finns hur många typsnitt som helst att ladda ner och prova sig fram på. När du väl laddat hem dem, dubbelklickar du på filen för att installera den på din dator. Filen kommer sedan att installeras och gå att använda i valfritt program, t ex Word eller Paint, men också i mer avancerade program så som Photoshop. Du bestämmer själv hur avancerad du vill vara!

Men kom ihåg, att om du laddar ner filerna på din dator och sedan öppnat ditt dokument för att skriva ut det på en annan dator, kommer typsnitten inte att "hänga med". Photoshop kommer att fråga dig om du vill byta ut dem till något som redan existerar på datorn, medan Word inte kommer att ändra någonting förrän du själv försöker att ändra i dokumentet. Det här kan självklart skilja på datorerna beroende på MAC eller PC, eller på versionerna du har installerade av just ditt program. Vill du vara helt säker på att din fil inte förändras när du öppnar den på en annan dator än den du laddade ner typsnittet till, kan du omvandla din fil till en PDF. 

Längst till höger ser du om typsnittet är fritt för alla, endast för privat användning eller om det är några särskilda restriktioner du bör tänka på vid nedladdning och användning.

Screen Shot 2018-07-03 at 4.29.17 PM.png

PDF:er kan läsas och öppnas om och om igen utan många program och du behöver inte vara rädd att den fina text du valt ut förändras.

Lycka till med dina egna, personliga bordsplaceringar!